Tillfällig ensamförsörjare

Tja! Här sitter jag ensam... Eller ja, inte helt ensam - jag har ju vofsingen som sover sin skönhetssömn och samlar jävlaskrafter för senare ;-) Nu är det tre veckor sen han kom. Dels har det lättat lite, dels är det minst lika svårt: han är ju så social och vill hälsa på allt och alla. Dessutom åker allt han hittar på marken in i lilla rosentruten, och så får jag gräva i hans vassa käft och försöka få bort fimpar, tuggummi, allt möjligt skräp, till och med små (och ibland lite större) stenar. Så härmed vill jag be er, kära älskade vänner, bekanta, släktingar och slumpmässiga surfare - KASTA EJ SKRÄP I NATUREN!!! Det är inte bara vidrigt utan kan också vara livsfarligt för de små liven - såväl djur- som människobarn. Vi tackar! Förövrigt önskar vi trevlig helg, må så grankott allihopa!