Tillfällig ensamförsörjare

Tja! Här sitter jag ensam... Eller ja, inte helt ensam - jag har ju vofsingen som sover sin skönhetssömn och samlar jävlaskrafter för senare ;-) Nu är det tre veckor sen han kom. Dels har det lättat lite, dels är det minst lika svårt: han är ju så social och vill hälsa på allt och alla. Dessutom åker allt han hittar på marken in i lilla rosentruten, och så får jag gräva i hans vassa käft och försöka få bort fimpar, tuggummi, allt möjligt skräp, till och med små (och ibland lite större) stenar. Så härmed vill jag be er, kära älskade vänner, bekanta, släktingar och slumpmässiga surfare - KASTA EJ SKRÄP I NATUREN!!! Det är inte bara vidrigt utan kan också vara livsfarligt för de små liven - såväl djur- som människobarn. Vi tackar! Förövrigt önskar vi trevlig helg, må så grankott allihopa!

Födelsedagsbarnet

Idag fyller våran lilla gosse två månader! Dessutom firar vi att han nu varit hos oss en hel vecka! Det var förra fredagen han anlände till vårt hem och började berika vårt liv. Vi har så småningom kommit in i rutinerna - det är sova, busa och utepromenader i den friska höstluften som gäller. Och lite äta ibland också. Den största delen av tiden går nog åt att sova för att han ska växa sig stor och stark, och det är på god väg; förra veckan vägde han 4,6 kg och idag är han ett helt kilo tyngre, våran stora, fina gossepojk. Det råder ingen tvekan - vi har fått världens finaste, duktigaste, sötaste, goaste hund!