Idag var den stora dagen då vi fick besök av våran blivande vigselpräst. Vi gick igenom allt det praktiska och lite till, han var mycket intresserad av hur Göran och jag blev vi två. Det är säkert ni med, så nu ska ni få höra:
Det var nämligen så att första gången träffades vi för tre och ett halvt år sedan, dvs sommaren 2003. Detta hände på Silja Opera (may she rest in peace) där Göran jobbade som matros och jag i klädförrådet. En dag under mitt sista pass kom det en snygg matros och frågade om jag hade nåt att lappa byxor med. "Visst, hämta hit dem," svarade jag. "O så fina de blev, själv hade jag tänkt att laga dem med häftmaskin!" sa matrosen. "Typisk manlig lösning" svarade jag, och så skrattade vi båda. Det gjorde en elektrikerpojke med, som råkade gå förbi och fick höra våran historia. Efter det fick jag många födelsedagskramar av Göran innan själva födelsedagen och i övrigt kom vi också bra överens. Efter min födelsedag mönstrade jag av och då var det "tack och hej", vi skulle väl inte ses nåt mer. Sommaren därpå, 2004, jobbade på en annan båt, Silja Est... Pest... Festival, och tänkte göra så i fortsättningen också.
Nu blev det inte så, utan sommaren 2005 blev jag tillfrågad om jag ville jobba i restaurangen på Opera. Eftersom jag inte var så förtjust i att städa på Eckerö Line tackade jag genast ja. Vilket i sin tur ledde till vinterjobb på Opera i januari 2006. Där blev jag kvar "till det bittra slutet", dvs tills hon togs ur trafik den 13:e februari.
Under mitt vinterjobb träffades Göran och jag igen. Det var en dag han skulle mönstra av och vi pratades vid. Jag hade kommit på dagen innan och visste inte om några framtida pass. "Vaddå mönstra av - då kommer vi aldrig mer att ses." Men som tur var, hade han blivit omplacerad till Pest... Festival. "Vi kommer nog att träffas där nån gång." Men det gjorde vi inte.
Istället blev det ett glatt och känsloladdat återseende en och en halv vecka senare. Det var en kväll av dem första - första februari, första pyrsen, första kyssen, första ... Under följande pass blev vi sambos för första gången. I slutet av mars blev vi sambos för andra gången, då Göran flyttade permanent till Finland. 020406 firade vi inflyttning och förlovning.
Så rosenrött som allt detta låter nu har det inte varit hela tiden, vägen hit har varit krokig och bråkig. Vi har haft våra diskussioner, men alltid kommit på en lösning eller kompromiss. Och nu är vi här, tre veckor och två dagar till bröllopet. Tiden går både snabbt och långsamt, för våran del skulle det gärna kunna varit nyårsafton redan igår! Men den tiden som återstår behöver vi nog - det är en del finplanering kvar. Vilken fin fest det kommer att bli!
Ja, just det. Rubriken står för språkfördelningen under vigseln. Eftersom vi är en tvåspråkig familj kommer båda våra modersmål att användas - med fördelningen 60% svenksa - 40% finksa. Fråga inte varför, det bara kändes så!
Ytterligare en sak ni säkert undrat över (jag vet att ni gjort det!): jag har bestämt mig för att bli
Fru Fried!!!
2 kommentarer:
Haha detta med bxorna kommer jag ihåg som om det var igår .helt otroligt att jag skulle hitta denna berättelse i cybervärlden .Jag jag är alltså "elektriker pojken" som egenteligen är inredare som stog med er i klädförrådet =)
Mvh Clas Bodin Njutånger / Hudiksvall .. Ha det bäst hälsa Gööööran =)
Tack för din kommentar! Visst är det svårt att tro att det i sommar blir tio år sedan denna roliga händelse. Hur hittade du hit, var det någon som tipsade dig? Hursom, du är välkommen att hänga med & läsa vidare om vårt liv efter Opera :)
Skicka en kommentar