Livet efter Wappen

Igår var vi och testade våra nya cyklar! Och det rullade fint - även i motvind, som vi hade största delen av våran nästan 2 mil långa cykeltur. Den lilla turen satte sina spår i våra ovana bakar, vilket vi kände idag när vi skulle kliva på och trampa iväg till kyrkan. Men bit ihop och gilla läget bara, för det var bråttom till högmässan först på finska och sen på svenska.

Efter kyrkohögtidligheter bar det iväg till vårt nya hem (!!!) där vi än så länge bara var gäster. Vi skulle nämligen mäta och väga lite, så att vi redan på förhand kan planera hur vi ska möblera - och försäkra oss om att all skrot får plats. (Det som inte ryms med får ett nytt hem på Topinoja istället!)

Från vårt blivande hem åkte vi iväg till Martinskyrkan, där det bjöds på fin musik under temat Bach eller Beatles, musik till vigsel. Den förstnämnda var bra representerad med bland annat våran utgångsmusik, preludium i C-dur, den sistnämnda däremot lyste med sin frånvaro. Dessutom lät han bli att spela mellandelen i våran ingångsmarsch, Melartins Juhlamarssi ("Rosamunda"), vilket gjorde att låten inte alls kom till sin rätt. Hmh!

Ja just det, Wappen.
Det firade vi här hemma på tu man hand. På Valborgsmässoafton var vi först ute på stan och skötte några små ärenden. Vi hade tänkt gå upp på Vårdberget - lyssna på Brahe Djäknar, ta på mig min mössa, kanske korka upp en flaska skumpa... Men efter att vi hade belönat oss för väl utförda ärenden i våran vardagsrumsförlängning med var sin Ope, och kröp upp mördarbacken för att nå hem, var vi så trötta, frusna och hungriga (dessutom blåste det så himla ha-ka-ka-ka-kallt) bestämde vi oss för att stanna hemma, laga god mat och kika, vad Yle hade att bjuda på. Och se - där var Djäknarna och sjöng in våren från Vårdberget! Vi såg och hörde allt från första parkett, och slapp trängas och frysa och få en skumpakork i huvvet.

På Första maj fann vi oss åter igen sittandes i vårt andra vardagsrum, inmundigandes en superb första maj-buffé - vilken mat! Sillen var så god att den skulle slunkit ner även utan snaps! Vi krönte måltiden med att sitta en stund på Koulun Piha, men gick snart tillbaka in för vädret var fortfarande kallt. Efter en stund gjorde påven och påvinnan oss sällskap, och vi slutade kvällen hos dem sjungandes karaoke - vilket min kära man tyckte jättemycket om! Dessutom är han oerhört duktig på att sjunga, även på finska!